Resan till Järna. Del 2.

Efter att vi lunchat i kulturhuset återvände vi till skolhuset för att ställa frågor och utbyta tankar. I årskurs ett gäller det att göra barnen trygga i sin nya skolmiljö och man läser mycket folksagor för att skapa bilder. Man binder sina egna arbetsböcker att rita och skriva i. Datorer används inte i undervisningen annat än någotslags läsplatta för dyslektiker. Jag hade inte sett några datorer under vår rundvandring så jag kunde inte låta bli att fråga. På de högre klasserna kan datorer användas beroende på uppgift. Denna skola hade en medialinje där de använde datorer. Jag minns att Lena berättade att det tredje läsåret var ett slags bondeklass. Man utforskade världen handgripligt, bl.a. brände man olika material och tittade på rökutvecklingen innan man började med teori (fast det var kanske inte i trean). Skolan hade förstås också en smedja och en brännugn för keramik. Och ett bokbinderi! Och den goda doften som jag skrev om i det förra blogginlägget kom bl.a. från linoljesåpan de tvättade golven med.

Hanski

Resan till Järna. Del 1.

Lördagen den 27 mars åkte vi så iväg på vår studieresa till Örjansskolan och Solviksskolan. Båda skolorna ligger i Järna.Vi var elva personer, 7 vuxna och tre barn. I Örjansskolan togs vi emot av Lena som vi kände från förut. Vi började med att vandra runt och titta på alla fantastiska byggnader som fanns. Ögat var ovant vid formerna och färgerna så det kändes lite som att bli förflyttad till en utomjordisk plats. Det doftade gott i byggnaderna, jag vet inte riktigt av vad. Alla färger och former var mjuka, alla klassrummen hade sin egen atmosfär. Barnen hade påsklov så det var bara vi som rörde oss i byggnaderna, förutom i kulturhuset och butiken. Där var det fullt av folk som åt och handlade. Det märktes att det var ett centrum dit folk drogs av någon kraft.

Hanski

Arbetet fortsätter

Igår hade direktionen för den blivande waldorfskolan ett möte med representanter för landskapet. Mötet hölls i en positiv anda och arbetet går vidare med förberedelserna för skolan. Det är mycket arbete i och med att rutiner saknas då det inte tidigare startats någon ersättande skola på Åland. Alla inblandade tar dock det arbetet på allvar och vill försöka hitta praktiska lösningar för att hjälpa oss att fortsätta. Det kändes bra att få höra det och ger mer ork för fortsättningen.

Idag var svärmor och hennes man på besök till Regnbågen då vi hämtade vår dotter. De tittade på dockor och leksaker. "Precis såna leksaker som jag lekte med som barn" utbrast mannen hänförd. Enkla leksaker som väcker barnens fantasi och som är enkla att tillverka. De tyckte verkligen om vad de såg, medan vår dotter visade runt dem i sitt lekis. Kanske hjälper de oss att tillverka lite leksaker till försäljning under Öppna gårdar-jippot i höst.



Hanski

Föräldraträff

I kväll var jag på föräldraträff i barnträdgården. Vi var fem föräldrar, ett par barn och personalen på tre personer. Barnträdgården har blivit inbjuden att medverka i evenemanget Öppna gårdar 17-18 september. Vi tänkte vi skulle försöka oss på att tillverka pennor av tovad ull. Ingen av oss hade gjort det förut och det var inte så himla lätt att få dem att se ut för något men vi lyckades ändå rätt så bra. Medan vi håll på och rullade in våra pennor i ull med vatten och såpa berättade Marja om sin kurs i Helsingfors. Kursen handlade om mat och måltider och det viktiga att närma sig maten inte bara med näringsinnehåll i tankarna utan också tänka på att lukta och se på maten på ett lustfyllt sätt. Det är viktigt att inte tvinga maten i någon, kanske tar det några år innan ett barn vill smaka på något det ser på med obehag. Endel äter snabbt, andra långsamt, endel äter allt med god aptit medan andra äter bara en del av maten. Barn har olika behov och får nog ändå i sig vad de behöver. Vissa barn är riktiga finsmakare.

Då träffen var slut hade vi tillverkat ett dussin pennor tillsammans ungefär och ätit nötter, torkade fikon och russin samt te och kaffe. Några gånger till skall vi träffas i hantverkets tecken före höstevenemanget. Som en trevlig kväll skulle jag sammanfatta föräldraträffen.

Hanski

Waldorfskola på Åland

Är en waldorfskola på Åland en utopi? Det skulle jag ha trott för ett par år sedan men idag ser det annorlunda ut. Genom skickliga och uthålliga eldsjälar framstår utopin som en reell möjlighet. Som förälder till ett barn i waldorflekskolan Regnbågen fyller den insikten mej med glädje. Tänk om min dotter skulle få gå i en waldorfskola, vad underbart! Lyssna på Marie Johansson, en av eldsjälarna bakom skolan i Ålands Radio.

Hanski

En tankepaus

Ordet "tankepaus" känns så avkopplande. Det är är ett ord jag lärt mej i föreningen Steinerpedagogikens vänner på Åland. Vi brukar inleda våra möten med en tankepaus. Då berättar en av oss om någon aspekt på en verksamhet, till exempel vinodling och vi andra lyssnar och fokuserar på just det, just då. Och kanske vi andra lärt oss något nytt, eller ser på fenomenet på ett annat sätt en förut. I varje fall, det känns mycket bra. En tanke, en paus från allt annat.

Hanski