Lyktfesten

En lyktfest har årligen hållits länge inom Waldorf. Till en början så hölls den för att påminna oss om St. Martin och hans heroiska, medmänskliga handlingar. På senare tid har man också utvecklat lyktfesten till ett tillfälle att lysa upp världen i denna mörka årstid. Lyktan ska representera en ljuskälla och ett hopp som finns inom oss alla. Lyktfesten är en stor tillställning som både barn och personal deltar i, att förbereda hela veckan innan. Barnen övar in sången som ska klinga runt oss medan vi går med lyktorna.”Vi går här med våra lantärnor och våra lantärnor med oss, där uppe vandrar små stjärnor, här nere går våra bloss”
lyder den första versen i lyktfestens sång. Barnen får under veckan vara med och baka bröd som de sedan kan få bjuda sina föräldrar på. Sedan får barnen också självklart tillsammans med oss vuxna laga lyktorna. Det finns olika sätt att göra dem. En del gör dem i silkespapper men man kan också gröpa ur kålrötter eller använda sig av akvarell papper. Men ett självklart arbete som görs på dem är att det är i de finaste färger med barnens egna ritade figurer.

Dagen är inne och kvällen har dragit sitt mörka täcke över himlen. När jag kommer fram till förskolan, så är det första tecknet på lyktfesten en lykta som brinner på trappan. När jag kommer in möts jag av min handledare som kramar mig och önskar mig välkommen. Jag känner mig illa till mods av att inte hjälpa till, så jag frågar direkt om jag kan vara till hjälp. Jag får uppgiften att göra i ordning ute på gården. När jag väl gjort det, trippar jag in till mellangruppens lokaler. När jag kommer in så slås jag av chock. Jag har varit på en del Waldorf tillställningar, men blev överraskad av hur vackert de hade gjort det. Där sagan skulle äga rum, hade de byggt en slags koja som även liknade lite som ett vackert

tält. Väl inne i kojan fanns fårskinn, vackra tyger i de varmaste färger och rummet blev upplyst av Himalaya lampor och ljus.

Ingången var gjort i tyg med mjuka, kärleksfulla färger. Föräldrarna får komma in en i taget med sina barn i sin hand medan personalen sjunger. När sagan börjar är både vuxna som barn förtrollade av berättaren som talar på ett magiskt sätt. Men det blir ännu bättre, när man får se på pappersfigurerna som trippar fram bakom skynket vid soffan. På slutet så plingar sagoberättaren en ljus klang på sitt instrument och alla får då smyga ut till gården, samtidigt som vi hör:”vi går med våra lantärnor och våra lantärnor med oss, där uppe vandrar små stjärnor, här nere går våra bloss” Tamburen blir full och i dörrhålet så står föräldrar och hjälps åt att tända lyktor. De små barnen som är runt 1-3 år får tyvärr inget ljus. Men de måste självklart också få uppleva, så de får varsin vacker lykta med ett låtsas ljus i som brinner. Vi samlas alla och går sedan i ett långt led och lyser upp vägen där vi går och sjunger åter igen, medan vi går runt skolbyggnaden. När sången börjar lida mot sitt slut, kommer vi fram till flera bord där föräldrar lagt upp de godheter som barnen bakat i korgar.

Den duktiga kvinnan i köket har naturligtvis även gjort laktos och glutenfria alternativ. Vi äter läckerheterna medan vi dricker varm Åländsk äppeljuice. Jag springer i skenet av ljusen med barnen och leker. Några regndroppar faller men det gör ingenting för vi myser. Föräldrarna samtalar och barnen visar stolt upp både lyktor och mammor och pappor.

Emmi Midbjer, praktikant